Kategori: Nä jag är ba lite schizo

Återuppståndelse!

Den Av alexandrai Nä jag är ba lite schizo, Tankeverksamhet, The good old days1 kommentar

Hm. Jag har ett stort behov av att skriva av mig. Det har alltid funnits, och verkar som att det alltid återkommer. Jag har bloggat sedan lunarstorm fanns, och jag minns hur texterna var sjukt mörka och personliga.
Någon gång sa en jävel till mig: ”Du lever inte i en teveserie, det här är verkliga livet!”. Hm. Jag vet inte riktigt vad den personen ville ha sagt. Drog jag one-liners, skapade jag intriger eller hade jag ett för brett minspel? Varesig det var det ena eller det andra, allt var sant. Jag har alltid bubblat av saker på insidan, som om allting kretsat kring mig och jag hade behövt en egen voice over. Helt sant! Jag ska inte ens förneka det. Jag älskar att diskutera, resonera, bevaka och analysera. Allt. Speciellt människor. Och mig själv.

Jag har alltid göttat mig i gamla skolkataloger, fantiserat om det förflutna (det svåra och det roliga) och gått tillbaks för att läsa gamla mail, blogginlägg och sms. Jag har skrivit dagbok sedan jag var 7. Jag har haft svårt att planera för framtiden, ha drömmar, fatta att tiden går. Jag lever så ofta med att streta emot tiden. Jag vet seriöst inte varför. Så, vad vill jag säga? Bara att jag behöver få ur mig saker. Få blabba. Det verkar som att de flesta lägger ned sina bloggar och jag startar upp min igen. Som nån jävla tvärsöver. Ja, det är jag. Jag är tvärsöver. Hur många ”jag” innehöll den här texten? Här kommer 2016.

 

Det där om beslut

Den Av alexandrai Klart att jag är vilse och letar efter något, Lathet, Nä jag är ba lite schizoLämna en kommentar

Jag har hamnat i en period då jag liksom bara inte kan bestämma mig. Motivationen är låg, jag är bara så likgiltig. Vardagliga saker om vad jag ska äta till middag blir till ångestfyllda, livsavgörande beslut som tar över allting. Jag är helt tömd på inspiration och har inga egna idéer. Allting bara går på lägsta växeln. Det är verkligen jobbigt. Jag vet inte riktigt varför det är såhär.

En teori är ju såklart att det är nu allting händer. Det är exakt nu som allting bestäms. Och jag har aldrig innan haft så svårt att vara i nuet, som nu. Jag skulle behöva någon sorts mindfullness-app. Det enda jag gör är att försöka gräva i framtiden som är så grumlig att jag inte alls kan se, och stänger helt av inför allting jag måste göra. Det är som att jag har på skygglappar, ögonbindel och ligger i någon sorts… kista. Sjuk tanke. Men så är det alltid för mig. Så fort jag börjar närma mig något allvarligt och stort som beror mycket på hur mina beslut tas, så blir jag liksom förlamad av ångest. Jag gör varken eller, vad det än gäller.

Då blir det jobbigt att ens välja vad man ska ha på sig på morgonen. Vilket jag löser genom att sortera kläder i outfits. Jag skämtar inte ens. Det kräver oerhörd tankeverksamhet att svara på enkla ja- och nejfrågor. Jag kan inte bestämma något.
Det enda jag kan hoppas på är att jag snart ska släppa taget och bara gasa utav bara helvete. Snart. Kanske imorgon.

that’s my name, don’t wear it out

Den Av alexandrai Alla har inte samma syn, Nä jag är ba lite schizoLämna en kommentar
Har inom loppet av väldigt kort tid blivit kallad för Alexander i olika sammanhang. Alexander är den manliga formen av Alexandra. Och nä, asså, jag bryr mig väl inte så himla mycket om det där med man eller kvinna, eller fan det kanske jag gör, men jag är fruktansvärd obrydd om den här ”hen-diskussionen” som alla verkar ta på fullaste allvar. Hursomhelst, that’s not my name! Fatta, jag är en tjej som heter Alexandra! Ser jag ut som att jag borde heta Alexander eller är det någon sorts härskarteknik? Typ, ”jag vet om att du heter Alexandra, men jag tänker att du skulle ha ett lättare liv om du hette Alexander och var … en.. . man”.
Och apropå det, han jag jobbar med har nu kallat mig både det ena och det andra i namnväg, och visst, vissa har lite jobbigt med att komma ihåg namnen, men kom igen. Har fått heta både Cassandra och det roligaste; Amanda.

this is love in ITALYYYY

Den Av alexandrai Alla har inte samma syn, Klart att jag är vilse och letar efter något, Nä jag är ba lite schizoLämna en kommentar

ibland undrar man ju hur man är funtad. hur man någonsin ska sluta oroa sig, fundera och ha svårt, åh så svårt, att släppa taget. på riktigt. släppa alla ställen man knutit sig till, alla människor som man verkligen borde bara, verkligen, släppa taget om.
sluta bry sig om vad folk tycker och tänker om en. sluta tänka på hur vissa saker hade kunnat vara. när man borde leva i nuet. jag trodde jag var en förespråkare! jag trodde jag var en nu:are! minsta lilla påminner. minsta lilla rubbar.
i ett litet nötskal.